Arnö

Vägen ut mot Arnöudden från parkeringen kantas av en blomsterprakt och många fjärilar söker föda. Den som har tur kan få se apollofjärilen som är en av våra största fjärilsarter. Jordbrukande bofast befolkning har funnits här åtminstone från 1400-talet och framåt.

I västra delen av reservatet finns ett större skogsområde som är tydligt påverkat av långvarigt skogsbete.

Skärgårdsfåglar och betande djur

Vid Arnöviken får man utblick mot Valdemarsviken och horisonten försvinner i havet. De grunda vattnen och de små öarna i viken uppskattas av många skärgårdsfåglar. Korna som betar med sina kalvar längst in i viken är viktiga för odlingslandskapets mångfald av arter och bidrar till upplevelsen.

Besökaren kan här fortsätta sin vandring ut mot Arnöudden. På vägen passeras vackra strandängar och gammal skog, främst lågvuxen hällmarkspräglad tallskog. Längst ute på udden finns badvänliga klippor.

Veckningar i berggrunden

Med sitt läge intill Valdemarsviken, som är en djupsprickdal, finns mycket att upptäcka för den som är intresserad av geologi. Här är det möjligt att se flera olika bergarter, till exempel vulkaniska avsättningar, äldre ådergnejsomvandlade och yngre grovkorniga graniter samt pegmatiter.

I områdets norra del mot Arnöström finns en sevärd berghäll mot vattnet med fina veckningsmöster.

Värt att veta: En fornlämning – troligen från bronsåldern – finns i form av ett gravröse på Arnöudden. Tänk på att betesdjur finns i området så håll hunden kopplad och stör inte djuren i onödan. Informationstavla finns på några platser i området.